Saxifraga virginiensis

Jag har blivit genom åren mer och mer förtjust i saxifragor, kanske mer de storväxta än de små. Många av dem har så fina blad i både form och färg så de behöver inte blomma för att vara vackra. Jag har några höstbräckor som aldrig hinner blomma hos mig. Släktet har omkring 450 arter som huvudsakligen förekommer på Norra halvklotet. I Sverige förekommer 15 arter. Så att börja samla på denna art(nörderi)gör ju att man måste ha en ganska stor trädgård och framförallt många av dem är stenpartiväxter så ett stort stenparti behövs också. Men några finns i min trädgård.

Släktnamnet Saxifraga kommer av latinets saxum (sten) och frangere (bryta, bräcka).  Namnet syftar på att extrakt av bräckor ansågs kunna bota njursten. Det finns inget belägg för detta. Såg att bladen är c-vitaminstarka och smaklösa så kanske ett bra komplement till salladen.

En av kanske de tidigast av min saxifragor är denna, Saxifraga virginiensis. Den har inget svenskt namn enl. SKUD. Jag har lämnat in frön av denna till STA:s frölista.

Den blir ca 15 cm hög och blommar med vita blommor i slutet av maj-juni hos mig. Den har ludna stammar som är naturens finurliga medel mot att inte bli pollinerade av insekter från marken som skulle vara mindre effektivt än flygande insekter.

Den har taggiga blad som blir rödvioletta om den står soligt.

Jag har en i halvskugga och en i sol och den har fått de rödtonade bladen som är snyggt.

Den är vildväxande i östra och centrala Amerika.

Ha det gott!!