Jag är en sann optimist och min önskan i flera år är att äga ett Liriodendron
tulipifera ,Tulpanträd
efter ha sett det hos Karin i Skara för många år sen, då jag såg det för första
gången på riktigt. Dessa så vackra blad kan man ju bara älska.
Karin berättade
att en trädgårdsbesökare hade kommit till dem och sagt att någon klippt bladen
på ett träd, det var dess blad det var frågan om då. Visst ser det ut som någon
varit och klippt dessa blad.
I år sa jag faktiskt före vi for på vårt plantrally i
Finland att OM jag hittade ett Tulpanträd
skulle jag köpa det, även om jag vet att det är en STOR chansning och att den
ska överleva hos mig är hos mig är inte stor men man vet ju inget före man
provat. Jag hade tur och hittade det hos Vakka-taimi, den mannen har allt nästan. Det fick naturligtvis följa med
hem och hela vägen från Vesa (som han heter, som äger plantskolan )till Inga-Britt
(IBS) skrattade jag och tyckte jag var tokig men lycklig att jag äntligen
vågade köpa det.. det gav så mycket glädje att få köpa det trädet så det var
värt varje öre även om det nu inte överlever hos mig så fick jag njuta och
glädjas av det en sommar.
Här står det nu , jag hittar
inga bilder på det närmare.
Tulpanträdet var ett av de
första trädena som hämtades från den amerikanska kontinenten till Europa trädet
som kan växa till en höjd av 50 meter och blommar med stora gula tulpanliknande
blommor måste ha varit en oemotståndlig syn för européerna på 1600 -talet.
Tulpanträdet
är närbesläktat med magnolian.
Bladen är mycket säregna och ser ut som de vore utklippta med sax. Höstfärgen
är mättat gulbrun och av stort prydnadsvärde fast jag måste ju säga att mitt
visade inte någon fin höstfärg men det gjorde lite överhuvudtaget i min
trädgård förra hösten.
Jag har
sett att det trädet finns i Umeå, men efter denna vinter med – 30 i många dagar
och lite snö så står det där och fryser och jag håller alla tummar jag har att
jag åter får glädjas över detta fina träd..man kan ju hoppas :)
Ha det
gott!!!