Deinanthe caerulea, Lundsköna.

Det är intressant att leta fakta om växter man har i sin odling, ofta stöter man på nått roligt och intressant.

Deinanthe caerulea upptäcktes först efter sekelskiftet av irländsk läkare och noterade växtjägaren Augustine Henry i Hubei-provinsen, Kina. Första trodde man att den var en lokal variation på den mindre kusin Deinanthe bifida, som växer i Japan , men vid närmare granskning upptäcktes det att vara en art i sig. 

Deinanthe caerulea heter den och jag har köpt min som Deinanthe caerulea ’Blue Wonder’, men har stött på i mina sökningar om information att det är bara ett marknadsföringsnamn, men jag vet inte säkert om detta stämmer eftersom den står både i SKUD och RHS som en egen sort.

Den har helt fantastisk ljusblå blomma som är nickande. Hur Daniel Hinkley beskriver den i sin bok "The Explorers Garden’: Liksom blyg sedesamma blommar av så många inom släktet Helleborus, det krävs om man vill beundra den blomman, antingen böja eller knäböja för att verkligen uppskatta dess skönhet.

Och ja, jag har krupit, knäböjt och beundrat denna vackra blomma.

Första året hann den aldrig blomma för mig eftersom frosten tog knoppen då, i år hann den blomma och jag är så tacksam för att jag fick uppleva det. 

Nu har den ju så fina blad också så även om den inte blommar så är den fin.

En liten bild på var den står hoppas ni ser den.

Den blir ca 40 cm hög och sprider sig med underjordiska utlöpare, vilket den gärna får göra, vill stå i halvskugga och blommar juli – augusti. Jag har två exemplar av denna växt en står lite soligare till och blommade tidigare.

Ha det gott!!