Att föröka orkidéer del 2

Att föröka orkidéer del 2

Jag har ju turen att ha en granne som förökar trädgårdsorkidéer från frö. Han har ju gett mig både plantor och fröplantor som jag har i burkar just nu men som ska skolas om snart. Jag har bett honom förklara lite hur en förökning går till, så gästbloggare är Kjell Olsson. Detta är nått som jag aldrig sysslat med och ett svårt ämne men jag hoppas ni kan tycka det är intressant. Detta är del 2. Den första delen hittar du HÄR

När burkarna är fyllda med odlingsmedium måste de steriliseras. Detta gör jag i en vanlig tryckkokare vid 121 grader i 20 minuter. De väl tillslutna burkarna med sitt sterila innehåll ställs sedan att svalna.

Nu återstår problemet att få in den här näringsblandningen till embryot. Fröna måste alltså skalas, något som för den oinvigde kan verka lite knepigt att utföra rent praktiskt med tanke på deras ringa storlek.

Enklast är att använda natriumhypoklorit. En 5-procentig lösning av natriumhypoklorit saluförs under namnet Klorin och finns att köpa i många livsmedelsbutiker. Jag brukar späda lösningen ytterligare, till 1 % ungefär.

Natriumhypoklorit är frätande, och genom att behandla fröna med lösningen kan jag göra fröskalen tillräckligt tunna för att näringsämnena skall tränga igenom. Beroende på skalens tjocklek, som varierar från art till art, kan de behöva behandlas i 5 – 45 minuter. I vissa fall använder jag även 2 % svavelsyra. Vanliga injektionssprutor är användbara i den här processen.

Natriumhypoklorit är, förutom att vara frätande, även steriliserande vilket är mycket viktigt. En enda levande mögelspor eller bakterie skulle spoliera hela odlingen.

Fröna i den undre sprutan på bild 7 har behandlats i 15 minuter och har fått den ljusa färg som indikerar att fröskalen är tillräckligt tunna för att släppa igenom näring till embryot. Nu är det bara att försiktigt tömma sprutan på all natriumhypoklorit, skölja några gånger i väteperoxid och sedan spruta ner fröna på näringsgelén i odlingsburkarna.

Emellertid går inte alla arter att föröka från mogna frön på det här viset. Bland annat vår svenska guckuskos frön måste sås ”halvmogna”, precis när embryona är färdigbildade men innan de har fått det vattentäta skalet. Detta inträffar cirka 56 dygn efter pollineringen. Sådana frön tål inte behandling med natriumhypoklorit, men eftersom det inte finns några bakterier eller mögelsporer inne i frökapslarna (om de inte är skadade) räcker det med att sterilisera själva kapseln, bild 6. Kapseln öppnas därefter och fröna sprids på näringsgelén.

Allt arbete sker i en så kallad sterilbänk. Det är en anordning där en fläkt pressar in luft genom ett HEPA14-filter och gör luften inne i bänken helt bakterie- och sporfri.

Efter sådd måste en del arter få en köldperiod på 2 – 3 månader i kylskåp innan de kan gro. Andra, som exempelvis Cypripedium calceolus, gror snällt ändå och har inom ett par månader utvecklats till små vita kulor som kallas protocorm, bild 8.

Därefter börjar rötter bildas, bild 9, 

och efter ett halvår under växtbelysning, bild 10, börjar de nästan likna små plantor.

 Visserligen saknar de fortfarande blad, men de har åtminstone fått små gröna skottspetsar, bild 11.

Sin första vinter får plantorna tillbringa i kylskåp. Först vid 1 ½ års ålder är de stora nog att planteras i jord, och då kommer också de första bladen att visa sig. Vår guckusko, den som började sitt liv på bild 3, kommer att blomma för första gången när den är omkring 8 år gammal. Eftersom den såddes i augusti 2010 bör det bli sommaren 2018.

Svårare än så är det alltså inte att göra orkidéer.


Kjell Olsson

Tycker han som kan, en annan skulle aldrig ge mig på detta fast himla intressant är det.

Ha det gott!!