Välkommen hit till min blogg



onsdag 22 februari 2012

Om fröförökning av trädgårdsorkidéer... del 1

Jag har ju turen att ha en granne som förökar trädgårdsorkidéer från frö. Han har ju gett mig både plantor och fröplantor som jag har i burkar just nu men som ska skolas om snart. Jag har bett honom förklara lite hur en förökning går till, så gästbloggare är Kjell Olsson. Detta är nått som jag aldrig sysslat med och ett svårt ämne men jag hoppas ni kan tycka det är intressant.

Om fröförökning av trädgårdsorkidéer

Orkidèfrön skiljer sig från andra växters frön genom att de inte innehåller någon näring. De är dessutom mycket små. Som framgår väger 2000 Gymnadenia-frön inte mer än cirka nio tusendels gram. Många arter har ännu mindre frön. De kan till och med vara mindre än sporerna i en röksvamp.

I mikroskop, bild 2, kan man se att fröna till största delen innehåller luft. Ett vattentätt skal, det är den nätliknande strukturen, omsluter det lilla embryot. Embryot består av bara några enstaka celler. 


Eftersom fröet inte innehåller någon näring, och embryot omges av ett vattentätt skal, är chansen att det ska gro om man planterar det i jord minimal. Det kan ju inte börja växa om det inte får något att växa av. Att det ändå funkar i naturen beror på att en svamp tar sig in genom fröskalet, kanske i förhoppning om att det skall finnas mat där inne på samma sätt som i andra frön.
Jag tycker om att föreställa mig att svampen blir rätt snopen när den upptäcker att det är tomt i skafferiet, och att det istället blir orkidéembryot som utnyttjar situationen och förser sig med näring från svampen.

En grov uppskattning är att det i naturen är ett frö på miljonen som på det här sättet resulterar i en ny planta. Det innebär för exempelvis Cypripedium calceolus, guckusko, att det behövs ett bestånd med omkring 700 pollinerade guckuskoblommor för att de skall ge upphov till en ny fröplanta varje år. Att sedan calceolus förökar sig på vegetativ väg betydligt snabbare än så är en annan sak.
Emellertid är det inte många orkidéodlare som är beredda att vänta i 700 år på att den där blommande Cyp. calceolusen de har ska föröka sig. De måste alltså hitta ett rationellare sätt än att bara stoppa fröna i jorden. De måste själva agera svamp och förse det lilla embryot med lämplig föda.

Bild 3 visar ett embryo av just Cypripedium calceolus som har börjat växa och precis tagit sig ut ur fröskalet. Bilden är suddig beroende på att den har tagits med hjälp av ett s.k. usb-mikroskop genom glaset i en odlingsburk.


Jag använder ett medium som jag kokar ihop själv. Det består av olika näringsämnen (kaliumdivätefosfat, ammoniumnitrat, magnesiumsulfat etc.) som orkidéer behöver. Jag tillsätter även agar för att ge mediet gelékonsistens. Även växthormoner i form av potatis, ananas, kålrot, kokkosvatten, banan etc. beroende på vilken art jag vill föröka måste tillsättas.
Eftersom de små orkidéerna kommer att växa upp i hermetiskt tillslutna behållare, och därför inte kan ta upp nödvändigt kol i form av koldioxid ur luften, tillsätter jag kol i form av strösocker. Det behövs ungefär 13 gram per liter odlingsmedium.
Det skulle föra för långt att här beskriva hela processen i detalj, men på bild 4 ser man några av de kemikalier jag använder. 


I princip skulle man kunna pyssla med det här på köksbänken men jag har byggt upp ett litet laboratorium, bild 5, där jag håller till. Om inte annat så ser det proffsigare ut på det viset. Ger intryck av att man vet vad man håller på med, typ.


Detta var allt för idag resten kommer imorgon.

Ha det gott!!


17 kommentarer:

  1. Du milde!!! Vilken vetenskap och vad häftigt att kunna göra sådant själv:) Fast jag har inte riktigt de ambitionerna ännu:) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte jag heller!!! det överlämnar jag till de som kan och tycker det är kul:) jag har mina frön och det är jag så nöjd över...

      Radera
  2. Berit,
    Wow, I have a friend who is into orchids. They are beautiful but I am still shy about growing them. He has a green house and all the necessary equipment so he knows what he is doing. Interesting post today. Jack

    SvaraRadera
  3. Så häftigt och proffsigt det ser ut. Det är skillnad mot en annan som strör ut fröerna runt moderplantan i hopp om att något ska gro. Men efter denna föreläsning kommer jag nog att strunta i vidare försök. Det är svårt nog med vissa 'vanliga' frön att få dem att gro

    SvaraRadera
  4. Otroligt spännande 'föreläsning'. Här får man ett hum om varför det kostar en slant att köpa en färdig planta.

    /Anja

    SvaraRadera
  5. O herregud, det va ju inte bara inte, och vilken gästbloggare. Snacka om tålamod!//Helen

    SvaraRadera
  6. Nu förstår jag att det inte är lönt att så frön av orchideer.
    Jag köpte i vinter frön av Maria nycklar och sådde men det är ju bara att glömma den krukan.

    Spännande och intressant.

    Ha det gott
    Gunilla

    SvaraRadera
  7. Vad intressant, han verkar veta vad han gör.
    Ha det bra
    Vivian

    SvaraRadera
  8. Jag har försökt för ganska många år sedan att så Cypripedium. Första steget i groningsprocessen funkade faktiskt, men sedan var det stopp. Jag förstod senare att jag borde ha tillsatt något vegetabiliskt (patatis el dyl). Men det var för mycket jobb att börja från början.
    Nycklar frösår sig ganska rikligt hos mig. Somliga påstår, att frön från nycklar gror bra om man strör ut dem i kuddväxter (har själv aldrig försökt). Hannelotte

    SvaraRadera
  9. Otroligt intressant! Det verkar väldigt spännande att vara "orkidéuppdragare" men garanterat inget för mig. Jag lyckas ju inte med vanlig frön ens!!
    Men jag gillar att ta reda på saker och ting, så jag återkommer gärna och läser resten.

    SvaraRadera
  10. Hyfsat seriöst. Som det ska vara. Man ska ta sina hobbies på allvar!

    SvaraRadera
  11. Det är trevligt att möta så här mycket entusiasm. Jag tackar så mycket. Samtidigt vill jag dock passa på att varna för att det är lätt att gå ner sig i orkidéträsket. Orkidéer har nämligen den egenheten att de sprider en sjukdom som kallas orkidéfeber. Det är en slags galenskap, en besatthet, rent av ett beroende.
    Mycket här i livet kan man göra sig fri från. Alkohol, droger, till och med gökat om det kniper, men har man drabbats av orkidéfeber kommer man aldrig att bli fri från sitt orkidéberoende.
    Om den här besvärliga åkomman kan man läsa i ett par alldeles utmärkta böcker; Orkidétjuven av Susan Orlean och Orkidefeber-en berättelse om kärlek och galenskap av Eric Hansen.
    Susan Orleans bok har även resulterat i en film med bl a Nicolas Cage och Meryl Streep.
    Böckerna är antagligen slutsålda från förlagen, men kanske går de att hitta på bibliotek eller antikvariat.
    Än en gång, tack för alla uppmuntrande tillrop.
    Kjell

    SvaraRadera
  12. Wow, vilken cool granne du har. Håll dig väl med honom :)) Det där med fröet som möter svampen får en att fundera på att intet är nytt under solen...Det är lite som kvinna möter man...

    Varmt välkommen som följare inne hos mig, vad kul med en ny bekantskap!

    Annette

    SvaraRadera
  13. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  15. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  16. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera

Till alla som skriver i min blogg. Tack för din kommentar, den värmer!

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå.
Berit