Om fröförökning av trädgårdsorkidéer... del 1

Jag har ju turen att ha en granne som förökar trädgårdsorkidéer från frö. Han har ju gett mig både plantor och fröplantor som jag har i burkar just nu men som ska skolas om snart. Jag har bett honom förklara lite hur en förökning går till, så gästbloggare är Kjell Olsson. Detta är nått som jag aldrig sysslat med och ett svårt ämne men jag hoppas ni kan tycka det är intressant.

Om fröförökning av trädgårdsorkidéer

Orkidèfrön skiljer sig från andra växters frön genom att de inte innehåller någon näring. De är dessutom mycket små. Som framgår väger 2000 Gymnadenia-frön inte mer än cirka nio tusendels gram. Många arter har ännu mindre frön. De kan till och med vara mindre än sporerna i en röksvamp.

I mikroskop, bild 2, kan man se att fröna till största delen innehåller luft. Ett vattentätt skal, det är den nätliknande strukturen, omsluter det lilla embryot. Embryot består av bara några enstaka celler. 

Eftersom fröet inte innehåller någon näring, och embryot omges av ett vattentätt skal, är chansen att det ska gro om man planterar det i jord minimal. Det kan ju inte börja växa om det inte får något att växa av. Att det ändå funkar i naturen beror på att en svamp tar sig in genom fröskalet, kanske i förhoppning om att det skall finnas mat där inne på samma sätt som i andra frön.

Jag tycker om att föreställa mig att svampen blir rätt snopen när den upptäcker att det är tomt i skafferiet, och att det istället blir orkidéembryot som utnyttjar situationen och förser sig med näring från svampen.

En grov uppskattning är att det i naturen är ett frö på miljonen som på det här sättet resulterar i en ny planta. Det innebär för exempelvis Cypripedium calceolus, guckusko, att det behövs ett bestånd med omkring 700 pollinerade guckuskoblommor för att de skall ge upphov till en ny fröplanta varje år. Att sedan calceolus förökar sig på vegetativ väg betydligt snabbare än så är en annan sak.

Emellertid är det inte många orkidéodlare som är beredda att vänta i 700 år på att den där blommande Cyp. calceolusen de har ska föröka sig. De måste alltså hitta ett rationellare sätt än att bara stoppa fröna i jorden. De måste själva agera svamp och förse det lilla embryot med lämplig föda.

Bild 3 visar ett embryo av just Cypripedium calceolus som har börjat växa och precis tagit sig ut ur fröskalet. Bilden är suddig beroende på att den har tagits med hjälp av ett s.k. usb-mikroskop genom glaset i en odlingsburk.

Jag använder ett medium som jag kokar ihop själv. Det består av olika näringsämnen (kaliumdivätefosfat, ammoniumnitrat, magnesiumsulfat etc.) som orkidéer behöver. Jag tillsätter även agar för att ge mediet gelékonsistens. Även växthormoner i form av potatis, ananas, kålrot, kokkosvatten, banan etc. beroende på vilken art jag vill föröka måste tillsättas.

Eftersom de små orkidéerna kommer att växa upp i hermetiskt tillslutna behållare, och därför inte kan ta upp nödvändigt kol i form av koldioxid ur luften, tillsätter jag kol i form av strösocker. Det behövs ungefär 13 gram per liter odlingsmedium.

Det skulle föra för långt att här beskriva hela processen i detalj, men på bild 4 ser man några av de kemikalier jag använder. 

I princip skulle man kunna pyssla med det här på köksbänken men jag har byggt upp ett litet laboratorium, bild 5, där jag håller till. Om inte annat så ser det proffsigare ut på det viset. Ger intryck av att man vet vad man håller på med, typ.

Detta var allt för idag resten kommer imorgon.

Ha det gott!!